Klamydia katt

Inledning

Klamydia är en kattsjukdom som finns spridd över hela kattvärlden. Den orsakar framför allt besvär i ögon och övre luftvägar. Sjukdomen är framför allt ett problem i katterier där symtomfria smittbärare kan sprida sjukdomen från generatin till generation.

Orsak

Klamydia orsakas av en bakterie som kallas Chlamydophila felis. Tidigare hette den Chlamydia psittaci då man trodde att det var samma bakterie som orsakade sjukdom hos fågel och katt. Nu vet man bättre och då har katternas klamydia-bakterie fått eget namn.

Chlamydophila lever inne i celler där den förökar sig och sprider sig från cell till cell. Bakterien tar sig in i kroppen via slemhinnor i ögon och nos. Sjävla chlamydophilans intracellulära form lever inte länge utanför en cell men de bildar så infektiösa enheter som kallas elementarkroppar och dessa sprids via sekret från näsa och ögon.

Smittan sprids framför allt vid dirketkontakt nos mot nos men elementarkropparna kan leva några daagr i miljön under gynsamma omständigheter så viss risk finns för så kallad miljösmitta eller att en person som inte tvättar händerna kan sprida smitta från katt till katt.

Symtom

Ofta börjar symtomen med att ett öga blir lite rött och att det rinner klart sekret. Symtomen sprider sig sedan till andra ögat och till nosen och orsakar nosflöde med lite varierande utseende. Allt från klart tunnt sekret till tjockt gult var. Enstaka individer kan hosta.

Hur allvarliga symtomen blir varierar stort men kattungar drabbas oftast hårdast.

En smittad katt kan vara helt symtomfri men de flesta får symtom inom en vecka (3-14 dagar).

Diagnos

Symtombilden är så ospecifik att man inte säkert kan ställa diagnosen bara genom att undersöka katten. Är man duktig på mikroskopering så kan man ibland se elementarkroppar i prover från ögonslemhinnan (kräver specialfärgning).

Det går också att ta antikroppsprover men det tar lite tid innan antikroppar utvecklas så provet är oftast bara intressant vid utredning i katterier (där katterna inte har vaccienrats mot klamydia).

De flesta veterinärer förlitar sig numera på så kallade PCR-tester. Man skickar då en svabb från ögat tille tt laboratorium där man med avancerad utrustning letar efter chlamydofila-DNA (arvsmassa).

Behandling

Antibiotika av typen tetracykliner. Alla katter i ett katteri måste behandlas i 4 veckor.

Det finns risk att växande katter drabbas av emaljskador på tänderna när man använder den här typern av antibiotika även om risken med moderna preparat anses mindre. Det kan därför vara poäng att vänt amed behandlingen om inte symtomen är allavrliga tills alla katter har fått sin apermanenta tänder och sedan behandla hela katteriet. Hos katter där tänderna växt klart skadas inte emaljen.

Förebyggande

Det finns vaccin men kruxet är att även vaccinerade katter kan bära smittan och sprida den vidare till andra trots att de själva inte visar symtom.

Bäst är att vara försiktig med att introducera nya katter i kattteriet dvs ha en karantän. Dessuom bör man vara noga med hygienen och använda rengöringsmedel. Elementarkropparna är inte speciellt tuffa utan dör av det mesta man använder för att desinficera.