Mjältförstoring iller

Inledning

Mjältförstoring är en mycket vanlig sjukdom på illrar som kan ha flera olika orsaker och kan vara allt från ett bifynd till en besvärande och besvärlig sjukdom. Illrar har normalt sett förhållandevis stor mälte, cirka 5 x 2 cm, och den tenderar att bli större med åldern även om den inte drabbas av sjukdom. Vid förstoring kan den flerdubblas i storlek. Mjälten kan börja växa redan efter ett års ålder på en iller.

Orsak

Det finns flera orsaker bakom mjältförstoringar på iller. Den vanligaste orsaken är så kallad extramedullär hematopoiesis. Det betyder att mjälten börjat bilda blodkroppar i en allt större utsträckning och till följd av detta växer i storlek. Vad det i sin tur beror på är hittills okänt.

Den näst vanligaste orsaken är tumörsjukdom, i de flesta fallen lymfom. Lymfom är en blodsjukdom där en viss typ av blodkropp (lymfocyter) förökar sig och kan angripa de flesta invärtes organ. Mjälten är ett vanlligt "målorgan" för lymfom. Andra tumörer som kan sätta sig i mjälten är hemangiom och hemagiosarkom.

Mindre vanliga orsaker till mjältförstoring är en blodsjukdom som kallas hyperslenism och hjärtsjukdom. Även mjältomvridning kan stasa mjälten så att den blir kraftigt förstorad.

Symptom

Det mest uppenbara symptomet på mjältförstoring är att bukomfånget ökar på illern. Mjälten kan bli så stor att det blir svårt för övriga organ att få plats ordentligt och illern kan vara ovillig att röra sig i den utsträckning som den brukar. Illern kan dessutom ha svårt att få med sig bakkroppen och det kan se ut som bakbenen drabbats av nedsatt rörlighet.

Övriga symptom är beroende av vilken orsak som ligger bakom mjältförstoringen. Om mjälten är förstorad till följd av lymfom, kan tumören finnas i andra organ och påverka illern på många olika sätt. Om illern lider av hyperslenism är den vanligtvis väldigt allmänpåverkad till följd av en kraftigt blodbrist. Trötthet, bleka slemhinnor och infektionskänslighet är typiska symptom. Vid hjärtfel är det också vanligt med trötthet men även andningsbesvär till följd av lungödem kan förekomma.

Diagnos

Om en iller har en förstorad mjälte brukar det vara relativt enkelt att diagnostisera tillståndet. Dels är det lätt att känna den stora mjälten i buken vid en vanlig allmän klinisk undersökning men man kan komplettera med röntgen eller ultraljud om det finns osäkerheter. Vill man ta reda på vad som är orsaken bakom förstoringen måste man ta prover direkt från mjälten. Man kan då antingen ta en biopsi från mjälten innan den tas bort eller skicka en bit på analys efter en eventuell operation.

Behandling

Den vanligaste behandlingen vid mjältförstoring är att operera bort mjälten. Mjälten är ett organ som illern klarar sig bra utan. Vid hyperslenism, mjältomvridning och annan tumörform än lymfom, är det nödvändigt att ta bort mjälten. Vid förstoring till följd av extramedullär hematopoiesis tar man i allmänhet inte bort mjälten förrän den är så stor att illern är besvärad av den. Om lymfom ligger bakom förstoringen, kan det vara till fördel att ta bort mjälten av samma orsaker som vid extramedullär hematopoiesis, det vill säga för att göra det bekvämare för illern. Det är dock viktigt att veta att det är en behandling som inte gör illern frisk eftersom tumörsjukdomen sannolikt finns i flera andra organ. Livskvalitén kan dock förbättras avsevärt.

Förebyggande

Tyvärr finns det inga kända förebyggande åtgärder för mjältförstoring